Hedströmmens Naturreservat
Åfåran och dalgången mellan Karmansbo och Jönsarbo är och en del av Romboleden, Pilgrimsleden, Pilgrimer på väg från Köping till Nidaros (Trondheim) gick denna väg förr.

Svenska kyrkan anordnar än i dag en pilgrimsvandring per år här.

Jag gick över en leråker i min iver att hitta denna vandringsled och in i skogen där jag visste att Hedströmmen skulle ringla sig fram.

Skogen öppnade sig och vi kom ut på en gammal och smal väg, eller stig. Kanske denna leder till Pilgrimsleden?

Utsikten var i allafall bedövande ner över en strid vårsprallig Hedströmmen och bruset var rejält högt, som att stå mitt i en fors

Jag ser stigen går vidare in i skogen så jag tror jag kommit rätt, då jag plötsligt ser en stor skylt som berättar om detta naturreservat utmed Pilgrimsleden med raviner, åsar gamla flodfåror, flodbottnar och myrar.

Varför vallfärdas pilgrimmer till Norge?

Det är för Helgonet i Nidaros. 

Jag letade fram lite om Norges nationalhelgon firas på Olsmässodagen, 29 juli.
Den  bevarade legenden om Sankt Olavs seglats:

” Olav och hans hedniske broder Harald tävlade om Norges krona. Striden skulle avgöras genom en kappsegling, där Harald seglade i den snabbe Ormen och Olav förde den tunge, otymplige Oxen. Olavs seglats blev ett mirakel, Oxen for fram över både vatten och land, och trollen som försökte hindra färden flydde slagna till sina hålor.

Vi går på toppen av en ås men emellanåt går jag fram mot ravinens kant för att se hur Hedströmmen rusar fram långt därnere

Även hundarna förundrades och tyckte det var lite otäckt med dessa branta stup ner mot en vilt framrusande å

Efter ca 45 minuter kommer vi fram till ett ställe där det varit skogsbrand

Trots att stammarna var svartbrända så var gran och tallkronorna täta av barr

Jag kan tänka mig vad som hänt här, det är en underbar plats att slå läger på

Jag har letat på nätet efter någon nyhetsrubrik om när denna skogsbrand ägt rum men ej hittat något mera än år 1850 då skogsbrand orsakad av ovarsamma ödelade ett torp i dessa trakter. Men denna skogsbrand lär vara av yngre datum, men ingen doft fanns kvar så några år har ändå förflutit.

Det var ett stort område, det var mycket avsides utan väg dit så hur det släckits kan man bara spekulera över. Ingen brandbil, troligen bara folk med granriskor.

Jag såg inga djur, men ett bevis på att det finns djur ändå. Men enbart 1 träd som Bävern varit på. Nere mot Kolsva finns massor som bävern fällt

Efter en ganska stor nerförsbacke kom vi ner i en dal och promenerar med ån bredvid oss

På ett ställe for åvattnet in i ett hörn, virvlade runt där och bildade skum som flög upp i luften som små såpbubblor. Om detta var av föroreningar eller pga en strid vårflod vet jag ej men hundarna tyckte bubblorna var otäcka och ryggade tillbaka

En rotfälla i strandkanten var ju Rozz tvungen att undersöka, han klarade detta utan att ta ett dopp

Vi går vidare utmed pilgrimsleden, naturen ändrar form i ett och nu känns det som att gå på en större väg

Plötsligt tar vägen slut på denna sida ån, vi måste över en smal bro. Hundarna tyckte det var ett bättre förslag att vada men jag misstänkte det vvar allt för djupt för mina stövlar så de var tvugna att på darrande ben ta sig över. Rozz tvekade knappt medan Zita behövde lite övertalning

Problem!  Zita stannar, vänder sig om. Vart tog vägen vägen???

Översvämmning!  Vi klättrar upp i skogen och tar oss förbi hindret den vägen

Plötsligt dyker det upp en massa stensättningar. Vad kan detta vara?

Vi hittar en bro, här kan man välja att gå vidare utmed leden eller gå över. Jag vet inte alls var jag är så jag väljer att gå över för att ta mig tillbaka hemmåt

Här finns ännu mera gamla husgrunder och en tavla. Tydligen förstog hundarna för de gick direkt fram till tavlan och satte sig där

Jag läser....  Nyhammars smedja
Dessa välgjorda stenväggar och fundament utgör resterna av Nyhammars smedja. Taket störtade in Juldagen 1961.
Här har järn tillverkats i 300 år.
Smedjan byggdes 1540 och redan 1567 var den i drift. Julinsköld är ett bekant namn i ägarraden, han uppförde flyglarna omkring 1760 men gick i konkurs innan Herrgården kunde påbärjas. Från början på 1800- talet hörde Nyhammar till Karmansbo smedja. År 1870 upphörde järntillverkningen i Nyhammar.

Suddiga kort, så här såg smedjan ut.  Torpet på andra sidan fanns kvar  än i dag

Tydligen var detta ett populärt rastställe för här var iordningställt för vandrare med grillplats, ved och vindskydd

Och en underbar strand att vila trötta vandringsfötter vid

Jag vandrar vidare, tyvärr kom jag inte så långt utmed denna stig. En rejäl översvämmning stoppade oss snart

Det blev bara att klättra upp för slänten och se hur vi ska ta oss vidare.

Tur som jag har så känner jag genast igen mig. Nyhammars herrgård. Ha, ha, har jag inte kommit längre?

Det finns en väg mellan åkrarna så jag går mot den och här, äntligen, ser jag det första vårtecknet på denna långa promenad.

Utslagen vide

På vägen ut mot stora vägen ser jag ett stort vindskydd i skogskanten

Undrar just vem som ställt i ordning detta? Och varför?

Antar att det är jägare som sitter där och har fin utsikt över landskapet?

Nu återstår bara 30 minuters promenad hem via den gamla KUJ- Banan

Kuj- banan, lite info för den intresserade

http://www.historiskt.nu/smalsp/kuj/kuj_fakta.html         

Och här är gårdagens karta som visar vår vandring