Vi kom hem sent till Färna med bilen fullastad med de sista sakerna från villan men även en flaska champagne och en smörgåstårta för detta var värt att fira.
Men först skulle hundarna hämtas, så vi flyttade över oss till min bil som ju var tom och åkte iväg.
Straxt utanför Färna fick vi stanna för en Älgkalv skulle passera vägen just då vi kom. Den gick över bara någon meter från bilen, stannade mitt framför oss och glodde oss rakt in i ögonen. Vilken mäktig känsla att ha ögonkontakt med skogens konung! Jag fibblade och slet i min mobil i fickanmen den satt fast, när jag äntligen fått upp den och fått igång kameran så var naturligtvis älgen borta i skogen redan. Jag kved av iver men det hjälpte inte.

När vi åkte vidare en stund så ser vi ett råddjurskid som kilar över vägen en bit ifrån oss, men den stannar i dikeskanten och tittar på oss. Gubben kör sakta, på tomgång och rådjuret står kvar tills vi är jämsides och får ögonkontakt med det oxå, då försvinner det bakom några granar.
Och jag förbannar åter igen att jag inte hann få igång mobilkameran!

Dessa 2 möten i naturen lär vara en engångsföreteelse för vi har åkt denna väg massor gånger och aldrig sett några djur!

Hundarna blev glada att se oss och vi är glada att vi nu inte ska lämna bort dom på länge för visst påverkas dom av all röra som vi haft denna månad, trötta och dana som vi varit. Nu ska de få stabilitet och trygghet! Rozz hade inte kissat på hela dagen sa hundvakten men oj så mycket han kissade när vi kom den lilla stackaren.

Väl hemma, då var klockan 20.00 så satte vi oss ner framför tv, öppnade flaskan och skålade för att allt var avklarat, både villan och kolonistugan sålda och tömda innom en månad. Smörgåstårtan smakade bra!

Nu tänkte jag fortsätta berätta lite om Färna -:)

Mitt i Färna brukssamhälle ligger det så kallade slottet, där den orginelle och mäktige kvinnotjusaren greve von Hermansson residerade i många år.   Han fick det rätt djäkligt ett tag och gjorde konkurs 1891 som varade i 9 år.
Men han klarade krisen och alla fick in sina fodringar.

Entreen till "slottet" är pampigt, stor bred trappa med urnor och naturligtvis några gjutjärnsstatyetter. Dessa statyer var tydligen något Herrgårdsägaren var förtjust i för det finns som jag berättade om förut flera stycken utplacerade utmed stigen runt sjön.

Herrgården som vi kallar slottet i dag, har 2 stycken flygelbyggnader, den norra med utsikt över lusthuset och Engelska parken och den södra med utsikt över sjön, , lusthuset och parken

Jag har fått mig berättat att här på Färna Herrgård brukar vår kungafamilj bo när de är på Älgjakt. Ett år ville Kungen hyra dessa 2 flyglar för eget bruk och själv skulle han med sin familj bo i den Norra flygeln och Säpovakterna skulle få bo i den södra.

Men när Säpo kom dit och fick se hur det såg ut på herrgården, alla öppna utor, avstånden mellan husen osv så sade Säpo NEJ!  De kunde inte garantera vår kungs säkerhet om kungafamiljen bodde i flygeln så mot kungens vilja placerades kungafamiljen i herrgårdens övre våning och Säpo kunde vakta  trapporna.

Nu ligger ju Färna ute på landet, långt från Stockholm så det torde väl inte vara stor risk för de kungliga att röra sig fritt här... tror jag... eller nej. Vi är nog lika nyfikna på dom som alla andra -:)

På Baksidan av herrgården finns Engelska parken som övergår i en fin skog med elljusspår och strövstigar i fin natur

I skogskanten finns även det gamla Bokhuset som användes som arkiv till Herrgården förr. Ett hus där gårdens alla papper förvarades 

Vi som bor här i Färna har vårt Postkontor i det långa gula huset på Herrgårdens ägor och här finns valmöjligheten att välja postbox istället för brevlåda vilket vi gjort för att få en daglig promenad till "slottet"

Hans döttrar fick sina namn bevarade till eftervärlden genom att han lät kalla brukets tre schasjakter för Anna, Hedda och Eva.
Fragment av Anna kan än idag (1978) ses vid bokajen i Fårängsviken där hon ligger som vrak. Kanskefinner ni där också i den gamla utskeppningsplatsen järntackor som  bär initialerna CVH vilket är liktydigt med Carl von Hermansson som den mångomtalade bruksägaren hette.
Hans av slaggsten byggda mausoleum är en sevärdhet

(vilket kommer kort på senare inlägg)

Ur boken Sällsamheter i Västmanland av Bronzo Berggren 1978

uppläst per telefon för mig av min