Vilken rolig överraskning!

Jag hade varit ute med hundarna och såg en bil som stog lite konstigt parkerad. Nästan så den blokerade infarten till oss och hyreshuset.
När jag kommer in på min gård så kommer en äldre man emot mig

Han ber om ursäkt att han stör och är väldigt ödmjuk.
Så frågar han lite om vårt hus. Jag säger att JA, detta är det sk. Byggmästarhuset.
Då säger han att hans fru sitter i bilen och hon är dotter till den som en gång lät bygga huset. Frun var 80 år och sjuklig och de hade pratat så mycket om att återse barndomstrakterna och nu äntligen var de här.
Naturligtvis bjöd jag in dom på en titt. Det visade sig att inte mycket var förändrat, hon kände igen det mesta. Tom den röda korkmattan under hallmattan som jag upptäckte en dag då damsugaren råkade lyfta ett hörn   

Damen berättade att vårt hus heter Björkudden (finns inga Björkar här, huset står ej på en udde, men ett fint namn var det)

När hon bodde här 1950 gick vägen förbi alldeles utanför ytterdörren och många var det som gick där för grannhuset (Hureshuset Rävåsen) var Distriktläkarmottagning och Distriktsjuksköterskan bodde i en liten lägenhet på bottenvåningen, längst bort.
Övervåningen hade hyreslägenheter och hennes familj hade bott där innan huset byggdes.
Så hon var uppvuxen i Färna, när hon gifte sig flyttade hon till Nyköping och därifrån hade de åkt för detta besök.
Omgivningen förvånade henne mycket ty inget var sig likt längre. Då hade det ju varit åkermark, nu finns ju ett hus mittemot och neranför Rävåsen ett par villor till.

Ja det var spännande att höra henne berätta om förr.
 

I dag tog Janne och jag en lång skogspromenad med hundarna.

Vi hade köttbullar med oss och man kan verkligen här snacka om Köttbullelydnad, de kunde knappt lämna min sida. Jag fick skicka iväg dom flera ggr bara för att kunna göra inkallningen.

Vi hittade en helt underbart vacker skog en bit härifrån åt Fagerstahållet, jag kommer att återkomma dit.

Gårdagen bjöd på ett strålande vackert väder så jag  tog ner hundarna till stranden så de fick bada. Själv satt jag där och njöt av en god bok och fågelkvitter. En Björktrast har ungar i boet i strandträdet och en Skatunge satt på en gren och skrek efter mat. Synd att jag inte hade kameran med mig. Den använde Janne för att fota Saabdäck som han ska sälja.
Rätt vad det var ropade han på mig och så hamnade jag på bild 

Till kvällen höll det vackra vädret i sig så vi åt ute i hundgården.

När jag gick upp från stranden så jag hur det lyste rött i slänten. Jag tog en bytta och gick dit och plockade och plockade. 
Att det skulle bil 2 nästan fulla tallrikar det trodde jag inte, men det är ju svårt att sluta när man ser det ena smultronet efter det andra.
Nu är det renrakat för denna gång. Men oj vad mycket kart det fanns.

Skörden kommer att bli riklig, sanna mina ord.
Men vad snopna vi blev båda 2. Innan vi började äta, minnesbilden av smaken var som det godaste man kan tänka sig.
Men minnet bedrar en, SÅ jäkla gott var det inte.

Bara gott - inte ett dugg mera än så   

.................................................

Du som är 30 - 100 år. Välkommen till forumet.

Klicka på bannern så kommer du dit