Torsdagen packade vi våra Ryggsäckar och drog ut på en lång vandring igen. Det är allt tur vi har inbyggda stolar i dom så vi kan sitta ner och vila emellanåt.
Vi hade bestämt oss för att kolla hur det ser ut om man går ut på landet här så sagt och gjort. Vi vandrade iväg. Runt Vattenverket är det så prydligt stenlagda vägkanter

En stor kakeltavla på väggen vid Vattenverkets infart visar vad jag tror Mazarrons vapenmärke, eller är det vattenverkets, Autoridad del Agua som skylten säger? Mitt emot Vattenverket finns en liten sjö med skyddat fågelliv. Naturpark. Jag ska en dag gå dit med min bästa kamera och försöka zooma in djur som finns där, men tyckte inte den kameran var lämpad för denna långpromenad. Den är ganska stor och otymplig

Vi har nu vandrat 1 timma och satte oss en stund och åt frukt. Snart kommer vi ut på rena bonnalandet men här och var är det inhägnade områden med olika planteringar. Vi ser små blommande fruktträd, Tomatodlingar och vad jag gissar brysselkålsodlingar

Detta tyckte jag var ett intressant inslag i naturen. Vem har tänkt på att man kan spaljera upp gurkplantor över andra buskar? Att kunna stå upprätt och bara plocka Gurkorna!
Ja, nu var detta naturen själv som spaljerat upp detta bestånd av Gurkplantor men varför inte???

Så kommer vi till ett fält med massor minidrivhus. Ett var det hål i så jag fick min nyfikenhet stillad. De hade sått rädisor där i, det såg åtminstone ut som såna på bladen..

På en åker vid nerlagda sopstationen och ett litet hus som det står Aqua (vatten) på satte vi oss igen, nu har vi gått 2½ timma och är hungriga. Matsäcken består av Grillad kyckling, potatissallad och majs.
Hundarna släpps lösa medan vi äter för här är det långt till bilvägarna. Man kunde ju tro att Rozz skulle vara trött efter så lång promenad i solvärmen men efter att druckit vatten så drog han iväg och kollade in omgivningen. Zita däremot stannar troget vid matsäcken. När Rozz kom på att vi åt kom han och inväntade att få diska matbyttorna.

Så går vi vidare, rakt fram och kommer ner till Bahiastranden. De gamla radhusen som det sägs en dag ska rivas. De som bor där har fått ett kontrakt på 50 år och när den tidsfristen gått ut måste de flytta. Stranden ska vara ren från hus i framtiden. Inga av dessa gamla hus kommer att renoveras så standraden är mycket varierande. Framför ett av husen finner jag ett vackert motiv, en gammal lerkruka halvt nergrävd i sanden, förövrigt ett mycket vanligt inslag här nere, halvt nergrävda, lutande blomkrukor. Praktist för kommer det regn blir ju inte krukan dränkt

Vi vandrar vidare utmed stranden, ser ett gäng ungdommar som sitter och röker vattenpipa (om vattenpipa kan man läsa här) De har 2 stycken och de är rena prydnadssakerna. Vi är lite osäkra på om det var något drogrelaterat så vi snabbade oss förbi. Man vet ju aldrig vad som kan hända om man glor för mycket. Ungdommarna skrattade efter oss, ved det nu kan betyda?

Så ser jag detta lilla blå/vita hus och det passar perfekt med ett besök där efter 4 timmars promenad.

Vi vandrar vidare och snart ser vi Bolnuevo framför oss igen

Zita vräker ut sig på soffan medan matte tar fotöljen och lägger upp fötter med rosa foppatofflor på pallen och så knäpper vi på en av de filmer som vi fick med oss från Izabella och Andreas. Vilken tur att ni ungdommar gav oss dom för vad annars skulle vi gjort när internet inte fungerade. Vi såg nya ÅsaNisse filmen med Kjell Bergkvist och filmen om Cornelius Wreesvijk för 3 dje gången -:)